Varma rader

Hanna Hallgren är en av mina favoritpoeter. I nedanstående metapoetiska
dikt gestaltar hon en väninna.
　
　
Dina koder och karta
grafiskt framför mig, bestämd
och omarkerad
lever ännu över sidan
men den buktar nu mot mig - Jag läser dig
du är vackert viktlös svävande
men strömmande sinnena
till mötes,
varm och klar
Att hälla spegeln ren från sig,
stå sida,
vända med ditt partitur på dig
som spelar
　
　
Hallgren säger att hon ser sin väninnas koder och karta grafiskt framför
sig.
Man kan även säga att hon ser sitt eget utkast till dikten i form av olika
tecken.
Plötsligt buktar sig utkastet mot henne så att hon kan läsa och förstå det.
Tack
vare det följer i den sista strofen några undersköna rader om väninnan:
"du är vackert viktlös svävande / men strömmande sinnena / till mötes, /
varm
och klar".
Dikten är metapoetisk därför att poeten åskådliggör hur hon komponerar den.
Metapoesi är nämligen poesi om poesi.
På de sista raderna jämför Hallgren väninnan med ett partitur (noterna till
stämmorna i ett orkesterverk) som spelar. Där låter hon två konstformer,
poesi och musik, samverka, vilket leder till att dikten blir mer komplex.
Dikten finns i "Burqa".

Det här var ett inlägg av vår gästbloggare Dan Gustavsson. Han återkommer med fler inlägg under våren!